Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 3 bokstäver.

rim

Vad betyder rim?

Ord med liknande ljud i slutet, som ofta står sist i rader i dikter och sånger; ett sätt att skapa klang i text; ibland även frost som bildas på marken eller på träd vid kyla.

Synonymer till rim

Exempelmeningar

  • Dikten bygger på rim mellan varje andra rad.
  • Barnen lärde sig ett rim om djuren på dagis.
  • På morgonen låg rim över ängen och gräset glittrade.

Varifrån kommer rim?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

1. rim (i vers), fsv. ri(i)m, rim, vers, dikt, kväde = senisl. rím, da. rim n., från mlty. rîm m. = mhty. rîm (ty. reim); av omstritt ursprung. Vanl. betraktat som lån från fra. rime, som då härledes från ä. fra. ritme, av lat. rhytmus (se rytm). Men denna förklaring av fra. rime är formellt betänklig; kanske i stället germanskt lånord. I senare fallet möta inga hinder att identifiera rim med fhty. rim m., rad, tal, ags. rím, tal, osv., besl. med grek. arithóös, tal, vilket f. ö. också kan betyda 'rytm, vers' (jfr ritual). Se Persson Indog. Wortf. s. 741.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.