Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2379, nivå A2.

rinna

Vad betyder rinna?

Om vätska, till exempel vatten, att röra sig nedåt eller framåt i en jämn ström; om tid, att gå förbi; om något som går sönder eller smälter och flyter ut.

Synonymer till rinna

Exempelmeningar

  • Vattnet rinner nerför backen efter regnet.
  • Tiden rinner iväg när man har roligt.
  • Snön började rinna i solen och bildade små bäckar.

Varifrån kommer rinna?

rinna = fsv.: springa, rinna, isl. ds. (sällsynt) = got., fsax., fhty. rinnan (ty. rinnen), ags. rinnan, iernan (om vars form se Kieckers IF 38: 216; eng. run) ds., i got. blott: springa; snarast ytterst till en ie. rot ren, som utvidgats antingen med ett presentiskt u̯ (jfr brinna) el. ett presentiskt n (jfr mir. as-roinnim, springer undan, av *ronniō); jfr, till den urspr. rotformen (med avljud), fsv., isl. runi, sv. dial. rån(n)e, fargalt, o. got. runs, ags. ryne, lopp. Sammanställningen med roten rei i sanskr. ríṇvati, låter flyta, rītí-, lopp, ström, lat. rīvus, flod (jfr under resa 1 o. Rhen), möter formella svårigheter. — Västnord. renna är egentl. = kausativet ränna. — Jfr även under ränne.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.