Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 4652, nivå B2.

rumpa

Vad betyder rumpa?

Den bakre delen av kroppen, där man sitter; ibland också ett vulgärt ord för bakdelen som kan låta grovt beroende på sammanhang.

Synonymer till rumpa

  • bajsfabrik

Exempelmeningar

  • Hon landade på rumpan när hon halkade på isen.
  • Barnet satt på rumpan i sandlådan och bygg en borg.
  • Han fick en örfil på rumpan av sin mamma när han var liten.

Varifrån kommer rumpa?

rumpa, M. Lewenhaupt 1579: 'få ris på ehr rumpe', i ä. nsv. liksom i dial. ofta: svans = fsv.: svans, även rompa (med dial. övergång av u till o framför nasalen = ä. nsv., sv. dial.), ävensom roppa (av *rump-) = no. rumpa, da. rumpe; meng. rumpe, svans, är lån från nord. spr. (betyd. 'svans' är näml. speciellt skandinavisk); utvidgning av sv. dial., no. rump, nisl. rump(u)r ds. = mlty. rump, kropp, bål, sekundärt även: ett slags kar, bikupa, mhty., ty. rumpf (i ty. dial. även: rynka, skrumpen varelse); samma ord som no. rump, bergknalt. Möjl. av en rot för 'skrympa ihop' el. dyl., antingen germ. hremp (växelform till skremp i skrympa) el. remp, vartill mlty. rimpen vb, rynka ~ ty. rümpfen osv. Den nisl. oassimilerade formen vore i så fall lånad.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.