Synonymer till runa
Ordlistorna anger inga synonymer för runa.
Varifrån kommer runa?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
runa = y. fsv., 1489 = no. rūna, gammalt formulär, da. rune, runa; utvidgning av fsv. rūn f., runa = isl. rúnar plur., bokstäver, runor, magiska tecken o. formler, litteratur, kunskap, got. rûna, hemlighet, mlty., mhty. rûne, hemlig viskning el. överläggning, i mlty. även: runa, ags. rún ds. som i mlty., även: hemlighet, av germ. *rūnō- = finska lånordet runo, sång (varifrån sv. runa även fått betyd. 'finsk dikt'). Den magiska betyd. ingår f. ö. i t. ex, ä. nsv. runobok, trollbok, runokarl, trollkarl (= no. runekall, spåman), folkvisans runaslag, trollsång, o. no. runa, spå, trolla. Besl. med sv. dial. runa, locka, tubba, fsv. rūna, viska, väl lån från mlty. rûnen ds., av fsax. rûnôn, motsv. fhty. runên (ty. raunen), ags. rúnian (eng. roun) ds.; jfr isl. rýna, tala förtroligt. Avljudsform: germ. *reun- i mhty. rienen, jämra sig, ags. réonian, mumla. Väl till en ljudhärmande rot ru i lett. runāt, sladdra, ags. rýn, bölande, ävensom lat. rūmor, dovt buller, rykte (jfr rumor), grek. ōrȳ́omai, klagar, tjuter, råmar, osv.; jfr röst 3. Torp Etymol. ordb. s. 549 (o. tidigare hos Fick 34: 348). Alltså att till sitt ursprung jämföra med isl. þulr (osv.), talare, recitator, vb. þylja osv. till ett onomatopoetiskt þul-, mumla o. d. — Isl. raun = sv. rön, grek. erevnáō, efterforskar, osv., som av Noreen Urg. Lautl. s. 82 m. fl. förbindas med runa, höra sannol. till en annan ordgrupp. — Jfr Gudrun.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.