Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2302, nivå A2.

saga

Vad betyder saga?

en berättelse, ofta muntligt överlämnad och med inslag av det overkliga; äldre även en historisk redogörelse

Synonymer till saga

Motsatsord till saga

Exempelmeningar

  • Farmor berättade en saga om en prinsessa som bodde i ett glassigt slott.
  • Den isländska sagan handlar om familjen som levde i dalen för tusen år sedan.
  • Barnen somnade medan pappa läste sagan om vargen och de tre grisarna.

Varifrån kommer saga?

saga, under 1700-t. stundom även: skämtsam, lekande berättelse, t. ex. fru Lenngren, fsv. sagha, yttrande, underrättelse, berättelse, tal m. m. = isl. saga, no. soga, ä. da. sage (da. saga från fornspr.); synes vara ett germ. *saᵹōn, vbalsbst. till germ. *saᵹēn (= säga); enl. Wessén Z. Gesch. der germ. N-dekl. s. 168 dock närmast av sen urnord. *saᵹan, av germ. *saᵹēni-, varav från synkoperande kasus fsv. saghn (se sagen); jfr sägn o. sägen. — Parallellbildning: germ. *saᵹō-: fhty. saga (ty. sage), ags. sagu (eng. saw) osv. Jfr litau. pãsaka, berättelse. — I da. liksom delvis i sv. (om isländska »sagor» o. d.) har ordet upptagits från fornspr. Den urspr. betydelsen kvarlever i bl. a. gensaga (fsy. gensagha), utsaga, o. i dom- o. lagsaga, nu blott med konkret betyd., egentl.: framsägande el. uppläsande av lag; se även under ledsaga. Jfr sagesman. — För 'saga' i betyd. 'folksaga' o. d. brukas i da. i stället eventyr, i ty. märchen (se under nymäre).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.