sjunga

Synonymer till sjunga

Ordlistorna anger inga synonymer för sjunga.

Varifrån kommer sjunga?

sjunga, fsv. slunga (med brytning liksom siunka) = isl. syngva (med w-omljud), da. synge, got. sig g wän (även: föreläsa), ffris. sionga, fsax., fhty., ags. singan (i fhty. även: föreläsa, t. ex. Otfrid, o. kraxa; ty. singen, eng. sing); allm. germ. st. vb *singwan = ie. *sengUh-, vartill sannol. grek. omphé (av ie. *so/?#"/?ä), röst, orakel; jfr f. ö. sång o. singla. - Med avs. på betyd.-växlingen 'sjunga' ~ 'läsa', jfr bulgar, kniga péja, läsa en bok: fslav. péti, sjunga. — Sång i modern mening var väl för de förhistoriska folken okänd: vad som därmed betecknades, motsvarade snarast det föredragningssätt, som i förbleknad form kvarlever i den prästerliga predikotonen. Jfr under kväda. — I got. även liupön, till ljud. En rätt spridd indoeur. beteckning är kan- i lat. canere (se hane o. kantor); om grek. aeidö, sjunger, se ode; om sanskr. gayati, litau. gédöli ds. under kvida. Jfr även gala. — A. nsv., sv. dial. imperf. sång har utvecklats av fsv. sang (= ty. osv.) som lång, stång av läng-, stäng. Å. nsv., sv. dial. söng beror på analogisk ombildning av samma slag som i sönk, sjönk, för äldre sank; utförligt härom Lundberg 2:dra st. verbalkl. s,. 147 f. Det från inf. o. pres. i böjningen inträngda j uppträder redan i fsv., t. ex. siwngo, siwngin. — Var fågel sjunger efter sin näbb, fsv. hwcer fivgel sywngher, som hans nceb cer woxethy motsv. i ty. m. fl. spr.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.