Synonymer till skog
- trädäng
Varifrån kommer skog?
skog, fsv. skōgher = isl. skógr, no. skog, da. skov, ett speciellt nordiskt ord, av germ. *skōȝa- el. (jfr isl. genit. -ar) möjl. *skoȝu-; i avljudsförh. till ags. scaga, småskog (eng. shaw); egentl.: det som sticker upp el. skjuter fram, besl. med sv. dial. skage (fsv. skaghi?, blott känt som tillnamn), isl. skagi, da. ortn. Skagen; till sv. dial., no., isl. skaga, sticka fram, da. dial. skage, vartill även skägg; rotbesl. med ske (se f. ö. d. o.). Om betyd.-utvecklingen i skog jfr v. Friesen Spr. o. st. 2: 224. - Betyd. 'skog' o. 'udde' äro även förenade i ir. ross, Marstränder IF 22: 335. - En germ. parallellrot skak föreligger i isl. skekill, utkant, sv. dial. skäkling, liten lund, o. möjl. även i fhty. scahho, udde, som dock kunde tänkas utgå från ett skah-, grammatisk växelform till skaȝ-. Andra germ. beteckningar för 'skog' äro t. ex. ty. wald osv. (se vall) o. fsv. viþer (se ved); se även under hult o. mark 1. De sinsemellan sannol. besläktade lat. o. grek. silva o. (h)ýlē ingå i familjen. Sylwan o. Hylander. Gemensam indoeur. beteckning för 'skog' saknas; knappast finnes någon, som säkert är gemensam (i samma betyd.) ens för två språkfamiljer: det stundom antagna sammanhanget mellan grek. álsos o. fslav. lĕsŭ är mycket osäkert (jfr dock ovan om lat. silva osv.). Härav följer dock ej, att indoeuropéerna från sitt urhem icke kände skogen. - Icke se skogen för bara trän, motsv. i da. o. ty., jfr lat. frondem in silvis non cernere Ovidius. I ä. ty. även die stadt vor lauter häusern nicht sehen. - Härtill: Skokloster, ortn., av ä. nsv. Skogh closter. - Skogssnuva (-snua, -snyva), allmänt spritt götalandsord, skogsfru, skogsrå, Linné: 'Skogssnufwor eller Rå'; egentl.: som går o. snokar el. spejar i skogen, till sv. dial. snu, vädra, snusa, da. snue, no. snuva osv. (se snuva). Även snuva el. (i Kim. 1. stundom) skogstippa. - En gammal avledn. av skog är fsv. sköghia, jaga, egentl: gå i skogen, jfr sv. dial. skoga ds. Skogshund är ett i sv. dial. uppträdande noanamn på räven, jämte t. ex. 'han som i skogen går' el. bållfot, eufemistiska ersättningar för ordet räv, som väl urspr. självt har samma ursprung: om betyd. är 'den brune', erinras om det likbetyd. björn el. om hare, den grå (jägartabu?), el. om mössen som i sv. dial. bl. a. kallas 'de små grå' (o. i balt. spr. ha namn med denna betyd.).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.