Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver

skydda

Vad betyder skydda?

Att värja någon eller något mot skada, fara eller angrepp; att hålla något säkert och oskadat

Synonymer till skydda

Motsatsord till skydda

Exempelmeningar

  • Hjälmen skyddar huvudet vid cykling.
  • Föräldrarna försökte skydda barnen från kylan genom att ge dem varma kläder.
  • Lagen ska skydda konsumenterna mot oseriösa säljare.

Varifrån kommer skydda?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

skydda, Gustaf II Adolf 1619: 'Gudh skyde eder helsa och välferdh', Verelius 1664: 'skyddade . . sig . . med hiälm', ombildning, snarast i anslutning till (det möjl. ej besl.) ty. schiitzen, av beskydda = y. fsv., jfr ä. da. beskndde, från mlty. beschiidden, beschudden ds., av be- o. mlty. schudden, .skaka (varav sv. skudda jämte fsv. o. senare på 1500-t. skydda ds.; se d. o.), motsv. ty. beschiitten, ösa, skotta el. hälla på, besl. med ty. schutt, grushög o. d.; (be)-skydda väl alltså urspr.: kasta upp en (grus)vall el. dyl. till betäckning el. skydd. — Härtill: skydd, o. 1618: 'skydd ocb beskerm' (möjl. redan 1563: sky der), jämte beskydd, y. fsv. beskyd. - Formernas anv. i y. nsv. i st. f. de på be- beror delvis på puristiska strävanden (jfr t. ex. främja < befrämja). — Skydds- i skyddsvärn osv,, ombildning av ty. Schutz i anslutning till skydd; jfr t. ex. o. 1700: sky t Anda, men 1780-90-t. skyddsande. - Ett annat ursprung har da. beskytte, beskydda, från mlty. beschiitten, jfr mlty. schut, skydd, motsv. ty. schutzen, skydda, o. Schutz, skydd, antingen intensivbildningar med germ -it till skydda osv. el., enl. vanligt antagande, rotbesl. med skjuta o. skotta. Jfr Tamm Gr. s. 25. — Till ty. Schutz hör schutzling, varefter väl sv. skyddsiing, Runeberg N:r femton, Stolt, Topelius 1856, Wisén i 1873; i st. f. det äldre sky ädling, antagl. bildat på 1820-t. för att ersätta protegé, Nordforss 1822, J. Nyberg 1831, vanligt på 1840-t. t. ex. Grusenstolpe, av Dalin 1853 betecknat som 'nytt ord', ännu hos t. ex. Odhner. Alltså har -s i skyddsling ett helt annat ursprung än i t. ex. brottsling, 1794, 1795, till brottslig (med -tsl- av -ti-; jfr t. ex. nässla) el. i ensling, J. G. Oxenstierna, till enslig, fsv. enseligh- (jfr ens).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.