Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver.

spjäla

Vad betyder spjäla?

En smal, avlång bit trä eller metall i ett staket, en grind eller ett galler; som verb att förse något med sådana bitar eller att stänga av med dem.

Synonymer till spjäla

Exempelmeningar

  • Grinden har vita spjälor som är lätta att måla om.
  • Hon spjälade fönstret för att katten inte skulle kunna smita ut.
  • Snickaren spjälade balkongen med jämna mellanrum så att barnen inte kunde klättra igenom.

Varifrån kommer spjäla?

spjäla el. spjäle, sbst., Verelius 1681: sp/e/or, Spegel 1712 o. Linné 1744: spiä-lar, besl. med sv. dial. spel n. ds., no. spel m. o. f., spela f,, i avljudsförh. till ä. nsv. spal, spjäle (1753; från dial.), sv. dial. spalu, flis, sticka, spola m., hjuleker, no. spd, spjäle, isl. spplr ds., jfr under spole ävensom lett. spals, handtag (egentl.: trästycke), lat. spolinm, avdragen djurhud, från fienderna taget byte, osv., till ie. (s)p(h)el, klyva o. d., i sanskr. phalati, brister, o. fjol; el. också, med a-omljud, av en germ. stam .spil, vartill ä. nsv. (o. 1695, Spegel 1712: spilor, Serenius o. Lind; hos Sahlstedt o. Weste med hänvisning till spjäle), sv. dial., isl. spila, spjäle o. d. (med urspr, kort, i vissa dial. möjl. lång vokal), da. spile, jämte lty. spile ds., 'mhty. spil, spets (ty dial.'spe//, flis), lett. spile, träpinne m. m., /-avledning av roten spi, vara spetsig (se spett, spik, spira). Jfr även spalt, spjälka, sp j al I, spilla, spillra. - Härtill vb. spjäla, Linné Sk. r. 1751, jfr ä. nsv., isl. spila, da. spile.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.