Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 5632, nivå C1.

streck

Vad betyder streck?

en smal, långsmal markering eller linje på en yta; även en kort skåra eller ett hack; i vardagligt språk också ett upptåg eller ett lurendrejeri

Synonymer till streck

Exempelmeningar

  • Hon ritade ett tydligt streck längs kanten på papperet.
  • Det finns ett litet streck i lacken på bilens dörr.
  • Han gjorde ett streck i kalendern för varje dag han var frisk.

Varifrån kommer streck?

Lånord från danska enligt Hellquist.

streck, linje o. d. (om streck, snöre, rep, lina, se däremot denna artikel slutet), Bib. 1541; i ä. nsv. o. sv. dial. även strek (jfr beck, skepp osv.) = nisl., no. slrik, da. streg n., motsv. got. striks m., mlty. streke, mhty., ty. strich (jfr luftstreck [under väderstreck], sträck 2), av germ. *strika- n., *striki- m. (alltså samma deklinationsväxling som i bett, flott, grepp, skott osv.), till svaga avljudsstadiet av germ. *stri-kan, stryka = mlty. si riken, stryka, slå, fhty. strihhan (ty. streichen; se sporrsträck), ags. strican (eng. strike, slå; se strejk); till ie. strig i lat. striga, streck, strimma, rad, slrigilis, strigel (se d. o.), fslav. striga, stristi, klippa, ävensom lat. slringere, vidröra, avstryka (part. pf. strictus; jfr härom under sträng 1). I de nord. spr. i stället former av ie. streng-: stryka osv. Jfr den ie. parallellroten strib i stripa. = Trots att ordet saknas i de äldsta nord. språkperioderna, är det åtminstone delvis inhemskt, bl. att döma av spridningen i dialekterna. Lånat är dock fsv. strik, snedbjälke i ett sköldemärke(?), egentl.: band = mlty. strik; väl också y. fsv. strik, malmstreck, jfr dock sv. dial. slreke ds. På tysk inverkan beror också ä. nsv. streck, slrek, slag = mlty. streke ds. (se ovan); jfr även det likabetyd, sen mhty., ty. streich, som väl är ett deverbativum till streichen (av strihhan) liksom sv. stryk av stryka (enl. andra dock en avljudsform *straik- = eng. ströke (av ags. *strdc)). — Fsv., isl. strik, ett slags dyrbart tyg, jfr ä. nsv. streck, huvudkläde, är enl. Torp Etym. ordb. s. 726 lån från det etymol. dunkla mlty. stric-kette, ett slags kvinnohuvor; annorlunda t. ex. Olson Appell, subst. s. 149: inhemskt, till *strikan, förse med ränder, strecka, alltså: randigt tyg; jfr fsv. -strip i silkesstrip, ett slags siden (besl. med stripa). — Av en form med germ. -j/i- (;> -kk-) kommer fhty. stric, snöre, rep (ty. strick) = mlty. strik (genit. strickes), varav da. strikke o. sv. streck i klädstreck o. d. Härtill mlty. stricken (= ty.), sticka (strumpor), snöra o. d., varav da. strikke. — Hålla streck, bestå provet, Bren-ner 1693, Cederhielm 1708 (om fienden; väl i betyd. 'hålla stånd'), efter ty. den slrich halten, weder strich noch stich halten, urspr, med avs. på skepp som håller sin riktning efter kompassen, t. ex. das schiff halt strich (jfr väderstreck), o. även med syftning på guldel, silverprov på proberstenen; jfr Rosenfeldt 1698: 'hwad streck man har behållit seen sidsta Besteket'. Har (åtm. nästan) undanträngt uttr. hålla stick i samma betyd., t. ex. 1626 (dock med någon annan betyd.-skiftning), Dalin 1853 ~ da. höide stik, förr även höide sting, efter ty. den stich halten = mlty. den steke holden, snarast urspr, om tyg som icke går sönder, då det sys, jfr allt vad tygen håller (was das zeng halt, där det dock är fråga om arbetsdon i allm.), o. sålunda knappast, såsom också antagits, syftande på spjutkamp o. d.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.