Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 3455, nivå B1.

svärd

Synonymer till svärd

Ordlistorna anger inga synonymer för svärd.

Varifrån kommer svärd?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

1. svärd, fsv. sværp = isl. sverd, da. sverd, fsax. swerd, fhty. swert(ty. schivert), ags. sweord (eng. sword), av germ. *swer-Öa-. Mycket osäkra tolkningsförsök; litteratur se Falk-Torp s. 1560, varförutom H. Petersson Zwei sprachl. Aufsätze s. 71 o. Sperber WuS 6: 39 (enl. den senare avljudsform till germ. stammen *swarÖ- i sval, alltså egentl. 'schwartenbrett', med en flat sida o. den andra begränsad av trädets naturligt välvda yta; i så fall urspr, om svärd av trä). - Andra samgerm. beteckningar för 'svärd* äro: 1. got. hairus = urnord. H(a)eru- i personn., isl. hjorr, fsax. hem, ags. heoru, besl. med sanskr. edra-, spjut m. m.; 2. got. mékeis, fsax. mdki, ags. méce, isl. mcékir; från germ. spr.: fin. miekka, litau. meczius, fslav. mici; väl ej, såsom stundom antages, besl. med grek. mdkhaira, dolk, svärd o. d.; 3. isl. sax osv., egentl.: sten vapen (se sax 1). — Åtm. vissa av orden för 'svärd' ha urindoeur. anor, t. ex. isl. hjorr= sanskr. cdrii-; lat. ensis = sanskr. asi-, av ie. *nsi-; men betyd. 'svärd' hade säkerl. vid denna tid ej ännu utvecklat sig (jfr Schrader Sprachvergl, u. Urgesch. 3: 109 Reallex. s. 750). — Om andra europ. ord för 'svärd' jfr under svärdslilja. — Om svärd- i ortn. se följ. — Svärdslilja, Iris pseudacorus (m. fi. arter), Franckenius 1659 osv. = da. svcerdlilje, efter ty. schwertlilie; jfr ty. schwertel- (kraut), av mhty. swertele = mlty. swer-dele, övers, av lat. gladiolus ds., dimin. till gladius, svärd (se glav[en]), o. av grek. xiphion, svärdslilja, till xiphos, svärd; jfr f. ö. eng. sword-grass el. span. espadana ds. till cspada, svärd (se spade o. spader). Redan i fsv. förekommer i samma betyd. sv&rdhon, med analogiskt -ön efter hiupon, nypon, miölon, smultron osv. Växten har benämnts efter de svärdlika bladen. — Svärdsorden, från 1748, benämnd efter de i dekorationerna förekommande svärden. - Svärd(s)sida, om de manliga linjerna i en ätt, Lselius 1588 = da. sværd-side, från ty.: ty. schwertseite o. mlty. swertside; jfr spinnsida.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.