Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 2 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 5239, nivå B2.

tå

Synonymer till tå

Ordlistorna anger inga synonymer för tå.

Varifrån kommer tå?

1. tå, fsv. tā (plur. tǣr, såsom ännu i dial., y. fsv. tār = nsv. tår) = isl. tá, da. taa, mlty. tê, fhty. zêha (ty. zeh(e)), ags. táhe, tá (eng. toe), jfr nybildningen ffris. > mlty. tâne (om formen se Heinertz IF 30: 325); av germ. *taihwō-, växlande med *taiᵹwō- i mlty. têwe. Ofta fört till ie. roten dik, visa, i vb. te osv.; jfr lat. digitus, finger, som kan komma av ett äldre uppvisat dikitus el. i annat fall hör till parallellroten dig (se tecken). I så fall bör emellertid ordet äldst ha använts om fingrarna. — I äldsta tider synes i beteckningen ingen skillnad ha gjorts mellan fingrar o. tår; jfr sanskr. anguṣṭha- o. litau. pir̃zstas i båda betyd., lat. pollex, tumme o. stortå; stundom kan väl dock den ena betydelsen vara sekundär.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.