Synonymer till tallrik
Varifrån kommer tallrik?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
tallrik, i sydsv. dial. tallärk (tallark) Skå., Blek., Hall. (med växlande accentuering), talék m. m., ä. nsv. talerk P. Svart Kr., talreckor plur. 1562? (efter Nordlander Norrl. saml.), talrick Hels. 1587, osv., y. fsv. talerk, motsv. ä. da. tellerken, da. tallerken, från mlty. tallorken, diminutiv på -ken (jfr fröken) till tallôr (varifrån ä. nsv. tallere Var. rer. 1538), teller m. m. 1300-t. = mhty. teller, taller m. m. (ty. teller): från rom. spr.: fra. tailloir, skärbräde, ital. tagliere, till fra. vb. tailler, ital. tagliare, skära; se f. ö. talja. — Den svenska formen utan -en beror på missuppfattning av ordet som slutande på best. artikel; jfr fastlagen, gry, kapplake, marg, nys, sate, ylle, öde. — Tallriken (i mera modern bem.) härstammar i Norden från 1500-t. (i Tyskland tidigare). Dess närmaste föregångare är disken, egentl. en skiva varpå den fasta födan lades o. av vilken man begagnade sig två o. två (se disk); jfr även det likbetydande isl. skutill = ty. schüssel, från lat. scutula, scutella. Tidigast hade även ty. teller osv. denna betyd.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.