Synonymer till tid
Exempelmeningar
- Vi har inte mycket tid kvar innan tåget går.
- Under den tiden bodde de i Stockholm.
- Vilken tid på dygnet passar dig bäst för ett möte?
Varifrån kommer tid?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
tid, fsv. tiþ f., även: gudstjänsttid, mässa, reningstid, menstruation (jfr om dessa betyd. under tidevatten) = isl. tið f. (i fsv. o. isl. även m., varom nedan), da. tid, fsax. tîd, fhty. zît, zîdh (även neutr.; ty. zeit f.), ags. tíd (eng. tide; om betyd. se tidevatten o. timme), av germ. *tiði- (knappast därjämte *tiþa-; det neutrala könet i fhty. kan vara sekundärt), möjl., med Lidén Armen. Stud. s. 92 urspr. en konsonantstam på -t-, ie. *dī-t-, av samme förf. säkerl. med rätta förbundet med armen. ti, ålder, tid m. m. (av *dī-to?); en parallellbildning till m-avledn. timme, till en ie. rot dī, enl. det vanligaste o. mest sannolika antagandet (Fick 14: 450, Persson Wurzelerw. s. 115 m. fl.) samma som i grek. daíomai, delar, sanskr. dáyatē, utdelar, i så fall egentl.: avdelning, avsnitt (jfr till); med flera betyd.-analogier, t. ex. isl. hríð, stund: grek. krísis, till ie. (s)kri, dela, klyva (se kris o. rid), sv. skede till got. skaidan, klyva, osv. Knappast däremot, såsom också föreslagits, med grundbetyd. 'utsträcka' (jfr lat. tempus, tid, väl till ie. temp, spänna, tämja, i t. ex. litau.; el. fir. tan, tid, till ie. ten ds. i vb. tänja; jfr även under ting). Ej heller, med Kluge ZfdW 8: 145, besl. med lat. dies, dag. — Nsv. i sinom tid (varom se sin), i rättan tid, fsv. þan tiþ osv., isl. í þann tíð visa hän på maskulint kön, som dock säkerl. ej är ursprungligt utan, med Siljestrand Ordböjn. i Västmannalagen 1: 111, beror på inverkan från fsv. annan, þan tíma, dagh o. d. Om ordets kön i sv. se f. ö. Tegnér Om genus i sv. s. 146 n. — Tiden i baklås är, Tegnér Kronbruden. — Tidens tand, motsv. ty. der zahn der zeit, eng. tooth of time (t. ex. Shaksp.) osv., jfr lat. tempus edax rerum Ovidius Metam. — Tids nog = da. tids nok, efter mlty. tide (ge)nôch. Jfr de förr brukliga uttr. så tids, hur(u) tids (ännu i dial., t. ex. Vrml.). — Tide- i tideräkning, tideböcker osv., av fsv. genit. sg. tēþa(r) el. plur. tīþa. — Tidsanda, t. ex. Fenix den tredje 1825, Tegnér i skoltal 1835: 'Eolus hade vädret i en säck; och på samma sätt ha även desse (dvs. 'menniskoslägtets lycksaliggörare, verldens förbättrare') tidsandan i sin skinnsäck, och släppa ut så mycket väder deraf, som de behaga'; även f. ö. icke sällan hos Tegnér; efter ty. zeitgeist, där modeord o. 1800 o. som sådant förlöjligat av Voss 1804, sedermera åter väckt till liv av 'das junge Deutschland'. — Tidsenlig, Fahlcrantz 1840, 1865: 'föga »tidsenliga»' (om åsikter o. d.), Aftonbl. 1845: 'tidsenlig samhällsfrihet', Snällposten 1848: 'tidsenliga reformer'; efter ty. zeitgemäss, o. 1800, där snart modeord, se R. M. Meyer 400 Schlagworte s. 46 jämfört med Gombert ZfdW 2: 315. I svenskan tydl. först ett mode- o. slagord inom tidningspressen, särsk. om politiska förh. Att ordet för Fahlcrantz föreföll nytt o. slagordsmässigt framgår av citationstecknen. — Tidsfördriv, y. fsv. tīdh-, O. Petri Kr.: tijd-, med tid- rätt vanligt till o. 1750 (ännu Sahlstedt 1773), tids- t. ex. Spegel 1685 o. vanligt fr. o. m. 1700-t:s första årtionden = ä. da. tidfordriv, da. tidsfordriv, från mlty. tîtfordrîf = mhty. zîtvertrîp (ty. zeitvertreib), en övers. av fra. passe-temps (varav eng. pastime). — I st. f. sammans. forntid, medeltid (i histor. betyd.) förr fornålder, medelålder, jfr da. middelalder, ty. mîttelalter. Sahlstedt 1773, Lagerbring 1788 har medelåldren, Weste 1807 hänvisning från d. o. till medeltiden; Dalin 1853 forntid o. fornâlder, men (i hist. betyd.) blott medeltid. — Jfr f. ö. bittida, tidd, tidender, tidevatten, tidig, tidlösa, tidning, titt (adv.).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.