Synonymer till tott
Ordlistorna anger inga synonymer för tott.
Varifrån kommer tott?
Lånord från tyska enligt Hellquist.
tott (ull-, hår- o. d.), förr vanl. totte, o. 1580 ('som bindes vid rocken'), stundom totta, t. ex. 1628, jämte dial. tutt, lintutt osv.; jfr fsv. tutta, göra tottar. Vanl., men felaktigt, betraktat som växelform till tåt (fsv. þātter, även *totter i dat. plur. tottom), i så fall närmast av den u-omljudda formen *þōtter, som givit tutt, liksom t. ex. fsv. gōt, gott, övergått till gut, dial. gutt, osv. (t. ex. Kock Ljudh. 2: 173), el., med -u- uppkommet i relativt svagtonig ställning (i sammans.). Enl. Sandström Sv. lm. Bih. 6: 8 (jfr Noreen V. spr. 3: 276 n. 1) dock i stället = no. tutt, spets, topp (se tutt, tutta, sbst.); egentl. om kaveln, varpå linet osv. viras, även om kaveln o. linet, sedermera om det å kaveln virade linet o. slutligen för att beteckna en obestämd mängd lin el. ull. Denna betyd.-utveckling är emellertid mycket osannolik; o. ordet hör ej (åtm. omedelbart) samman med tutt, spets. Ordet bör visserligen med Sandström snarast skiljas från tåt, men måste å andra sidan sammanhållas med t. ex. sv. dial. tuddug, tovig, fhty. zotte, hårtofs, osv.: alltså tydl. hypokoristiska bildningar av ett i dylika ord vanligt slag, med växling av -tt- o. -dd- såsom i t. ex. de likartade klatt o. kladd m. fl. (jfr även kubb o. kopp osv.). För samhörigheten med fhty. zotto (ty. zotte) talar i sin mån också den äldst uppvisade formen totte. Annorlunda om konsonantismen v. Friesen Mediagem. s. 95 f. — I denna ordgrupps betyd. finnes intet som tyder på samband med ord för 'spets' o. 'topp': sv. dial., no. tutt, topp, hör till en helt annan sfär, o. är en analog, men obesl. bildning av samma slag som likbetyd. ty. tüttel, punkt, av mhty. tütel (jfr tut). Se f. ö. tutt. — Ett gammalt ord för speciellt 'lintott' är sv. dial. brud, brua, brygda, no. brugda, även, liksom fno. brúða: bunt, da. dial. brude, lindocka; avljudsform till isl. bregða, hastigt röra m. m. (se brås o. bragd), här i betyd. 'fläta' el., med Sperber WuS 6: 46, i den dock ej uppvisade betyd. 'bråka lin'.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.