Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 3708, nivå B1.

trampa

Vad betyder trampa?

Att sätta fötterna på något och trycka ner det med tyngd; som substantiv en handling där man trampar eller ett fotavtryck; som verb även att gå tungt eller cykla genom att driva pedalerna.

Synonymer till trampa

Exempelmeningar

  • Hon trampade på ett löst stenhäll och halkade till.
  • Barnen trampade iväg på sina cyklar mot skolan.
  • Det fanns spår efter kraftiga trampar i den nyfallna snön.

Varifrån kommer trampa?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

trampa, vb = fsv. = da. trampe, från mlty. trampen = meng., jämte l-avledn, ty. trampeln, eng. trample osv.; med avljudsformen mhty. trumpfen, löpa; besl. med got. *anatrimpan (i ipf. anatramp), tränga på; kanske av en nasalerad form till roten i trappa, el. innehållande en utvidgning av ie. drem, springa, i sanskr. drámati, grek. drameĩn; jfr f. ö. följ. o. under tråda; se även trumpen. — Ha(va) trampat ut barnskorna (även slitit, nött m. m.). Schroderus 1620: 'Försten hade trädt vthur sine barneskoor', fsv. hawa trudhit sina barnasko; motsvar. i da., holl., ty.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.