Synonymer till troll
- gnom
Varifrån kommer troll?
troll, fsv. trol, trul n. = isl. troll, da. trold (en); jfr mhty. trolle, trol m., stor spöklik varelse, grovt byggd man, mhty. trülle, sköka (ty. trulle, -o-). Dunkel härledning. Enl. Sievers IF 4: 339 av germ. *troð-la- (jfr med avs. på -ðl- till -ll- under bill 1) till germ. *truðan, trampa (= tråda), i så fall egentl. om maror o. d.; jfr t. ex. litau. Spirùks, ett spöke, till spìrti, sparka. Falk-Torp s. 1286 o. Torp Etym. Ordb. s. 808 förmoda ett germ. *truz-la- (jfr med avs. på -zl- till -ll- under krulla), till trus- i gotl. trysä, fara häftigt fram o. d., no. trysja ds., krossa, öfris. trüselen, tumla; jfr sv. dial. trösale n., troll. Båda förslagen osäkra. Kanske snarast i stället en hypokoristisk form, som använts som eufemism för någon äldre beteckning. — Förr även fem. trolla, t. ex. en berge-trolla, Kolmodin 1732. — Isl. trǫll (säkert belagt, jfr F. Jónsson Aarb. 1890, s. 256, Kahle Die Sprache der Skalden s. 303) är utan tvivel en analogisk nybildning o. får ej, med Noreen Sv. etym. s. 8, identifieras med fsv. trol (sv. troll), som skulle stå i avljudsförh. till fsv. trul, isl. troll; jfr härtill även Kock Sv. ljudhist. 2: 100. — Om finska lånordet turilas, jätte, skalbagge, som av flera forskare betraktas som ett gammalt motsv. lån, se litteraturen FUF 13: 463. — Få el. taga trollet för guldet, jfr Petreius 1615: får trull för gul; alltså urspr. helrimmande uttryck. — När man talar om trollen, ä de i förstun, jfr Grubb 1678: 'När man talar om Trollet, så äret intet lå[n]gt bortta', o. ty. 'wo der teufel genannt wird, da will er sein'; efter den urgamla o. vitt omkring spridda föreställningen om namnets makt o. faran att beteckna illasinnade makter o. varelser med deras rätta namn (litter. se Feilberg under navn o. jfr t. ex. björn, bövel, djävul, ekorre, måla, orm, skata, spindel 1, tossa 2, varg, vessla). — Om sv. dial. trollskott se älva 2. — Se f. ö. följ., Trolle, Trollhättan, trollpacka. — Andra fnord. ord för 'troll' äro t. ex. isl. flagð n., möjl. med rätta fört till ie. roten plak, slå (se flacka); o. vidare: isl. skass n., särsk.: jättekvinna, vartill avledn. skersa, väl besl. med de under skärra anförda orden.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.