Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver.

tukt

Vad betyder tukt?

Uppfostran genom stränghet och disciplin; i äldre bruk även kroppslig bestraffning av barn eller underordnade, och i modern svenska ofta dålig uppförsel eller ordning.

Synonymer till tukt

Motsatsord till tukt

Exempelmeningar

  • Förr i tiden var tukt en självklar del av barnuppfostran.
  • Skolan arbetar för att eleverna ska lära sig tukt och god ordning.
  • Han har aldrig lärt sig någon tukt, och hemmet var ganska slappt.

Varifrån kommer tukt?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

tukt, goda seder såsom frukt av en god uppfostran, t. ex. i tukt och ära, hålla i tukt och Herrans förmaning, jfr gamla bibelövers.: 'En dägelig qwinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann (dvs. ring) på näsone' (Sal. Ordspr. 11: 22), nu ofta anslutet till den sekundära betyd. hos tukta nedan, även: disciplin o. d. (i t. ex. krigstukt); i ä. nsv. också tokt, fsv. tukt, tokt, tykt, ofta även: höviskhet, belevenhet, ridderlighet = isl. tykt, da. tugt, från mlty. tucht, tukt, uppfostran, dragande = fhty. zucht, även: avkomma (ty. zucht), ags. tyht, uppfostran m. m., jfr got. ustaúhts, fulländning, av germ. *tuhti-, vbalsbst. på ie. -ti till germ. *teuhan, draga (se töja, tåg 2 osv.) = lat. ducti- i ductio, förande. — Härtill vb. tukta, förr även 'uppfostra', t. ex. gamla bibelövers.: 'en wältuktad qwinna står icke till att betala' (Jes. Syr. 26: 18), fsv. tukta, -o-, uppfostra, hålla i tukt, kuva = isl. tykta, da. tugte (aga, i ä. da. också: uppfostra), från mlty. tuchten, även: avla = mhty. züchten (jfr ty. züchtigen), ags. tyhtan i samma el. likn. betyd. Med avs. på betyd. 'avla, avkomma' jfr t. ex. de besl. mhty. ziugen (ty. zeugen), avla, ags. tíeman, vara havande, föröka sig (eng. teem), av germ. *tauᵹmian, lat. ēdūcere, bl. a.: framalstra; o. med avs. på betyd. 'uppfostra' de besl. lat. ēdūcere o. ēdūcāre samt ty. erziehen i samma betyd., egentl.: föra ut, upp, ävensom da. opdrage. — Jfr tukt. — Tukthus, 1624: Barna- och Tuktohus, 1631 (tucht-), 1649 (tuchte-) osv. = da. tugthus, efter lty. tuchthûs, ty. zuchthaus; äldst egentl.: arbetshus, uppfostringsanstalt, i Sverige tidigast för bl. a. hittebarn, tiggare o. d. — Tuktomästare, fsv. tuktomæstare (tykto-), i ä. nsv. o. fsv.: uppfostrare, lärare = da. tugtemester, efter ä. mlty. *tuchte- o. *tüchteméster, jfr mhty. der zühte meister. Tamm Sammans. ord s. 153. Alltså ej närmast från mlty. tuchtmêster.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.