ungkarl

Synonymer till ungkarl

• ungersven
• ogift man

Motsatsord till ungkarl

• gift man
• familjefar

Exempelmeningar

• Han har varit ungkarl hela sitt liv och trivs med sin egen lägenhet.
• Efter skilsmässan blev han åter ungkarl och började umgås mer med gamla vänner.
• Grannen är en glad ungkarl som bjuder på middag varje fredag.

Varifrån kommer ungkarl?

ungkarl, Sylvius 1671: -karlar plur. jfr ä. ungkar Columbus 1670-t. (som möjl. också utgår från -karl), ombildning, i anslutning till karl, av fsv. ungkar (genit. plur. -kara), junker, ung herre, försvenskning av äldre iunkar(e), iunkhærra (= junker, se d. o.). I ä. sv. ännu ofta i betyd. 'ung man'. Ordet har alltså genomlupit samma betyd.-utveckling som ty. junggesell; jfr det likbetyd. fra. garçon. I samma betyd.: no. sveinkall (av -karl), lty. jungmann. — En gammal västgerm. beteckning är ty. hagestolz = ags. hægsteald, hagu-, till hag- i hage, inhägnad o. d., o. got. staldan, ega (besl. med ställa o. gestalt), förr med skiftande betyd. (även: tjänare, krigare); egentl.: som bor utanför själva huvudgården, bl. a. om ofria o. om yngre bröder som förblevo i beroende av den äldste brodern, den egentlige arvtagaren (enl. gammalgermansk rätt), alltså i en ställning som icke alltid medgav stiftande av egen familj; sålunda med samma grundbetyd. som i det f. ö. etymologiskt alltjämt dunkla mlat. ord, vilket ligger till grund för eng. bachelor, ungkarl. Da. pebersvend (nu blott om äldre ungkarlar), o. 1700, betecknade tidigare kringresande krämare, i sht kryddhandlare, till peber, peppar; jfr J. Steenstrup Da. hist. tidsskr. 8 R II. 60 f. Övriga ord för 'ungkarl' betyda i regel egentl. 'ensam' o. d., t. ex. lat. cælebs (bl. a. i sv. celibat). Sam-indoeur. beteckning saknas. Att leva som ungkarl räknades i äldsta tider som en skam.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.