väder

Synonymer till väder

• väderlek

Varifrån kommer väder?

väder, i ä. nsv. (o. ännu i slutet av 1700-t.) ofta, där y. nsv. har vind, fsv. væþer n., vind, väder, luft, väder (i inälvorna), väderkorn, väderlek = isl. veðr, da. vejr, fsax. wedar, fhty. wetar (ty. welter), ags. weder (eng. weather), av germ. *weðra- i avljudsförh. till fslav. větrŭ, luft, vind, litau. vėtra, oväder, storm (båda av ie. *uētr-); ytterst till ie. roten u̯e, blåsa, antingen med r-suffix till u̯et i ir. -fethim, blåser, el. direkt till roten u̯e, i så fall snarast med suff. -tr- el. möjl. -dhr- (motsv. fslav. vedro, klart väder); alltså väl egentl.: (upprörd) luft. Till roten u̯e, blåsa o. d., höra även vaja, vinge, vind 1 m. fl., jfr även vittra 1. — I ogjort väder, i t. ex. löpa el. springa el. vara ute i o. v., dvs. i otid o. d., motsv. i ä. da., jfr fsv. thæth dughir ey at sighla i vgiorth wädhir, säkerl. till göra i betyd. 'använda magiska medel, trolla o. d.' (jfr sv. förgöra), alltså egentl. om vind el. väder, som icke gjorts lämplig genom dylika medel; jfr uttr. göra vind el. t. ex. sägnen om Erik Väderhatt o. se Sdw. under ogiorþer. — Tala el. prata i vädret, jfr Bib. 1541: j talen i wädhret' (1 Cor. 14: 9; Luther: 'ihr werdet in den Wind reden'); jfr även fra. parler en l'air osv. I vissa dial. även i vinn och vär. — Väderbiten, Serenius 1734 = da. vejrbidt. Eng. weather-beaten hör däremot till beat, slå (varom under bautasten o. bösta). — Väderflöjel, motsv. da. vejrfløj, se flöjel. — Väderhane, nu nästan blott om en flyktig o. opålitlig person, P. Erici 1582, egentl.: tupp som visar vindens riktning = da. vejrhane, efter ty. wetterhahn, jfr eng. weather-cock (även i bildl. betyd.); jfr även ä. nsv. vädertupp i bildlig betyd., Triewald, ävensom ä. nsv. väderhöns; med samma betyd.-utveckling som i väder-, vindflöjel. — Väderkorn, fsv. vædherkorn = no. vedrkorn; tänkt såsom ett korn i nosen el. näsan. — Väderkvarn, fsv. vædherkværn, motsv. da. vejr- o. vindmølle, ty. windmühle osv. Väderkvarnar omnämnas på germ. område åtminstone 833 (i en anglosax. urkund). — Väderlek, fsv. vædherlēker (god) vind, (gott) väder, väderlek = isl. veðrleikr, da. vejrlig; se närmare lek o. -lek. Det motsvar. mht. weterleich betyder 'blixt' o. har i ä. ty. folketymologiskt ombildats till wetterleucht, vartill ty. wetterleuchten, blixtra. — Väderstreck, Möller 1755, jfr Columbus Ordesk.: wäderstråk; egentl. om vart o. ett av de streck som tänkas avdela horisonten för en ort i vissa lika stora delar, särsk. om de fyra huvudväderstrecken. Till väder i betyd. 'luft', alltså till innebörden egentl. = luftstreck, klimat, ty. luftstrich. Betyd. 'luft' ingår även i ä. nsv. väderrör, luftrör, o. väderådra (t. ex. Var. rer. 1538), pulsåder, jfr ty. luftader (i anslutning till den äldre uppfattningen att pulsådrorna vore luftförande; jfr sv. artär 1728 osv., grek. artēria, som förr härleddes från aḗr, luft). — Ett dialektiskt ord för 'väderlek' är vä(de)råtta, även (med speciell dial. ljudutveckling) -akt = isl. veðrátta, no. vedraatta (-[h]aatt, -ætt), även: väderstreck o. d.; möjl. till sv. dial. hått n., beskaffenhet = no. haatt, isl. háttr (av germ. *hahtu-, jfr sanskr. çakti-, förmåga, se f. ö. de rotbesl. behaga, höger osv.); knappast däremot till ätt 1 (i isl. även átt), där även betyd. 'väderstreck' uppträder.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.