Synonymer till vägg
Varifrån kommer vägg?
vägg, fsv. væg f. o. vægger m. = isl. veggr m., da. væg (med nord. inskott av gg såsom i ägg, ovum) = got. waddjus f. ds., av germ. *wajju-; jfr med annat bildningssätt fsax. wêg m., ags. wág ds., i ags. även: risflätning; egentl.: flätverk, till ieur. roten u̯í, fläta; se f. ö. vide, vidja, vira samt under vin. På samma tillverkningssätt hänvisa en del andra beteckningar för 'vägg', t. ex. ty. wand (fhty. want) = got. wandus, spö, osv. (se under vinda, vb); ävensom isl. hurð, got. haúrds, dörr, fhty. hurt osv., flätverk, nära besl. med lat. crātis, flätverk, fålla m. m.; jfr ry. o-plótŭ, mur, till plesti, fläta, o. slov. lěsa, en av vidjor flätad vägg m. m. (om vilket Lidén Ein balt.-slav. anlautgesetz s. 26, jfr dock Berneker Et. Wb. s. 713). Byggnadsrester med av flätade spön bestående väggar har man funnit i Sverige från den yngre stenåldern o. från vikingatiden; jfr även isl. vandahús (till vǫndr, spö). Se bl. a. Meringer Etymol. zum geflochtenen Haus (i Festgabe für Heinzel) o. IF 17: 132 f. Om de äldsta germanernas obekantskap med stenbyggnader jfr under de ytterst från romarna komna orden kalk 3, källare, mur, tegel. — Prata uppåt väggarna, motsvar. da. tale op ad vægge. — Vägglus, fsv. væggialūs = isl. veggjalús, mholl. weegluis. Jfr sv. dial. väggpanka (se Tillägg under braxen), da. væggetøj (= -tyg); holl. wandluis = fhty. wandlûs (ty. dial. wandlaus), till wand, vägg (jfr ty. wanze under skäkta 1); tjeck. stěnice till stěna, vägg. Andra, ofta eufemistiska benämningar se under skäkta 1.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.