Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver

vana

Vad betyder vana?

Något man gör regelbundet och nästan automatiskt, ofta utan att tänka på det; även en sedvänja som gäller i en grupp eller ett samhälle

Synonymer till vana

Motsatsord till vana

  • ovana

Exempelmeningar

  • Det är en god vana att borsta tänderna både på morgonen och på kvällen.
  • Att fika på eftermiddagen är en vana i många svenska arbetsplatser.
  • Hon försökte bryta sin vana att bita på naglarna.

Varifrån kommer vana?

vana, Sahlstedt 1773, oblik kasus till ä. nsv. vane, ännu Lind 1749 = sv. dial., av fsv., isl. vani m. = da. vane; abstr. till adj. van, bildat som t. ex. fsv. þunge = tunga 3, vande = vånda osv. — Parallellbildning: germ. *wani-þan- = isl. vandi, jfr mlty. gewonte; bildat som isl. fjǫlði, mängd (:fjǫl-, mycket).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.