varulv

Synonymer till varulv

Ordlistorna anger inga synonymer för varulv.

Varifrån kommer varulv?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

varulv, enl. en från den gamla själatron utgående, vida utbredd o. i Sverige ännu icke utdöd föreställning: person, i sht man (ofta med sammanvuxna ögonbryn, i vissa andra länder: med tågor el. dyl. mellan tänderna), vars själ i sht om nätterna tager bostad i en varg o. som då far fram värre än vanliga vargar (jfr t. ex. Völsungarna Sigmund o. Sinfjǫtle el. Egil Skallagrimssons fader Ulfr, vanl. kallad Kveldulfr). I litter. från senare hälften av 1700-t., t. ex. Knöppel: 'gifta sig med en Hvarulf = da., från mlty. war-, werwulf, fhty. werwolf o. 1000 (= ty.), ags. wer(e)wulf 1000-t. (eng. werwolf); från germ. spr.: ffra. garoul (fra. loupgarou, egentl. tautologiskt, till loup, varg); redan hos Gervasius av Tilbury (o. 1200) med rätta ställt till germ. *wer-, man, i isl. verr, man, osv. (se under Värend o. värld), o. ulv; alltså: människa i varggestalt; såsom grek. lykánthropos, jfr lat. versipellis el. fslav. vlŭkodlakŭ (egentl.: vargpäls; jfr isl. ulfheðnar, ett slags bärsärkar, se bärsärk). I isl. i stället vargr el., sällsynt, vargulfr. — Samma gamla ord för 'man' ingår även i sv. dial. värbror, svåger, egentl.: äkta mannens bror (nu †?), se svåger slutet. — Av formella skäl kan ordet ej, med Kögel, föras samman med germ. *wasjan, kläda (se var 4): formen werwolf (ej were-) uppträder i fhty. redan o. 1000, o. den ä. ty. skrivningen wärwolf visar f. ö. på en form med gammalt e (ë). — Tron på varulvar omtalas från det nordliga Europa redan hos Herodotus IV: 105: 'Det berättas . . av skyterna och av de hellener, som bo i Skytien, att var och en av nevrerna en gång om året förvandlas till varg och sedan efter några få dagar återtager sin förra gestalt'. Den förekommer f. ö. hos alla västindoeuropeiska folk, men tycks saknas hos inder o. iraner.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.