Synonymer till vatten
Varifrån kommer vatten?
vatten, fsv. vatn = isl. vatn, da. vand (beroende på en speciellt dansk utveckling av vatn = skån. vann), egentl. en n-stam, germ. *watan-, med n i nom. sing. från vissa synkoperade kasus (jfr t. ex. got. dat. plur. watnam), varefter ordet antagit a-stamsböjning (jfr namn), alltså motsv. got. watô n. o. (med avljud) sanskr. udán-, vatten. Härjämte i sht i västgerm. spr. r-stam: fsax. watar, fhty. wazzar (ty. wasser), ags. wæter (eng. water) samt fsv. sjön. Vætur (se Vättern); jfr utter o. vattra. Båda stammarna uppträda i grek. (h)ýdōr, genit. (h)ýdatos (av ie. *udn̥tos). N-stammens n förekommer även i t. ex. litau. vandŭ (genit. vandeñs), vatten, av *u̯adn-, o. lat. unda, våg, av *udnā. Fslav. voda, vatten, utgår från ie. *u̯odā el. *u̯odōr. Om avljudsstadiet -e- se Vättern. Samtliga formerna gå väl ytterst tillbaka till gemensamt paradigm; jfr senast H. Petersson Heterokl. s. 13 f. Ieur. rot u̯ed ~ nd, antagl. av eu̯ed (se Jut-). Från fin.-ugr. spr. ha fin. vesi, vatten (av *veti), mordv. v́ed' ds. osv. anförts bland exempel på ord, som synas tyda på ursläktskap med denna språkstam; jfr under mjöd, val 3, vädur, samt se Wiklund Le Monde Oriental 1: 56 f. Se f. ö., utom ovan nämnda art., Kinnevalds (härad), Vadstena, Vanstad, Vanås, vaska, vass sbst., vassle, vattu-, vinter, våt, väta, Vättle, vätska ävensom Unden, Unnen o. visky. — Få vatten på sin kvarn, motsv. i da., ty., ital. m. fl. — Gå över ån efter vatten, motsv. da. gaa över bækken efter vand, jfr lat. medio flumine quærere aquam. — Taga sig vatten över huvudet, motsv. i da. — Den i sv. dial. vanliga sammans.-leden vass- i vassfall, -gröt, -verk, -välling osv. utgår från fsv. vats- av vatns- t. ex. vats-, vatnsdrope = isl. vaz-, med bortfall av n mellan två konsonanter. — Avledn. vattna = fsv., isl. = da. vande; jfr mlty. wateren, ags. wæterian ds. Med avs. på uttr. vattnas i munnen jfr fsv. mwnnen är vathniskär effther mathen = sv. dial. vattnisk, ä. da. vandisk. — Om andra indoeur. ord för 'vatten' se ur 2 o. å, sbst. Betr. genus-växlingen hos dessa ord ('vatten' neutr. o. å fem.) se Meillet Ling. hist. s. 215 f.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.