vessla

Synonymer till vessla

Ordlistorna anger inga synonymer för vessla.

Varifrån kommer vessla?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

vessla (även uttal. vässla; med -ä- snarast från uppl. dial.), ä. nsv. vessla Lex. Linc. 1640, vissla, väsel, plur. vislarna Spegel 1685, fsv. visla = isl. -visla, ä. da. væsle, da. væsel, mlty. wesele, fhty. wisala (ty. wiesel), ags. wes(u)le (eng. weasel); jfr sydty. dial. wies. I ä. nsv. dessutom det från ty. lånade visel 1557; jfr möjl. även vislarna ovan. Av omstridd härledning. Kanske uppkallad efter sina stinkkörtlar, o. med denna förutsättning förd dels till lat. vīsio, vissio, bl. a. 'stank', o. dels till lat. vīrus, gift, stank (av *u̯īs-), grek. īós, gift (av *u̯is-), sanskr. viṣám ds., osv. (se vesa), jfr även sanskr. visrá-, luktande, samt under bison. Grundbetyd. 'stank'såväl i lat. vīrus som vissio är emellertid sekundär, oavsett vilken mening man hyser om dessa ords etymologiska förhistoria. Som vesslan i flera länder betraktas som ett giftigt djur, kunde dock sammanställningen med virus osv. uppehållas under antagande av denna senare grundbetyd. för ordet. — I de romanska spr. har den närbesläktade illern regelbundet fått sitt namn efter sin lukt; jfr fra. voisson till det nyss nämnda lat. vissio, stank, fra. putois till lat. pūtēre, lukta illa (se futtig) span. hediondo av *foetibundus till lat. foetēre, stinka, osv. Jfr senast (dock delvis annorlunda) Riegler WuS 4: 219 med litteratur o. referat av andra förslagsmeningar. Den där ej omnämnda äldre sammanställningen med grek. aiélouros, aíl-, katt, katta (Schrader m. fl ), är av flera skäl föga sannolik. — Namnet på detta lilla fruktade o. av allahanda vidskepliga föreställningar omgivna djur (se t. ex. Feilberg under væsel 2 o. Sv. lm. Bih. I. 3: 43: 'vislan må ej hatas') har i en mängd språk blivit tabu o. ersättes med olika smeksamma beteckningar, t. ex. sv. dial. lilla snälla, snabba el. jungfru, da. den kønne, bruden, guldbrud, kongedatter, ty. jüngferchen, mühmlein, eng. fairy, pretty lady, fra. belette (till bel, vacker), ital. donnola, ngrek. nymphíta (jfr nymf), bulgar. kadŭ'nka (till kadŭ'na, turkinna), jfr zigen. bori, brud o. mård. Betecknande är att ben av vessla anträffats i en trolldosa från 1300 - 1100 f. Kr., Maglehøj Själland (Schnittger Fatab. 1912 s. 104). Dess skinn o. ben ha in i senare tid brukats som läkemedel för husdjur. Jfr under björn, ekorre, Jöns (Jösse), locke, nalle, orm, skata, spindel 1, sutare, varg, ål 1. — Ett gammalt namn på vesslan är även grundordet till hermelin, med motsvar. i litau.; se d. o. Speciellt nordiskt är däremot lekatt.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.