Synonymer till vokativ
Ordlistorna anger inga synonymer för vokativ.
Varifrån kommer vokativ?
Lånord från latin enligt Hellquist.
vokativ, Leopold 1801: vokativen best. f. (tidigare, åtm. i regel, med latinsk form, t. ex. 1730) = ty. osv., av lat. vocātīvus (underförstått: casus, kasus, fall), till vocāre, ropa, kalla (se föreg.). Alltså egentl.: som hör till el. användes vid tillrop. — Den i (ä.) ty. (bl. a. hos Fr. Reuter) uppträdande anv. av ordet i nedsättande betyd., om person, förekommer även i ä. nsv., hos Ekeblad 1653.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.