ödla

Synonymer till ödla

Ordlistorna anger inga synonymer för ödla.

Varifrån kommer ödla?

ödla, i vissa sv. dial. även örla o. *ögl(a), varom nedan, fsv. ödhla, ydhla = isl. eðla, eyðla, no. ødla (öla, örl, eîle m. m.), ä. da. öd(e)le, da. øgle; med åtm. delvis dunkel vokalväxling o. oviss härledning. Enl. förf. Etym. Bemerk. s. X f. n. (o. sedermera bl. a. Torp Etym. Ordb. samt med tvekan Falk-Torp) utgå de olika formerna från germ. *aiðulōn, *iðalōn, *iðulōn till ie. roten idh, aidh, brinna, glänsa (varom under id 1), närmast till ett färgadj. på -al, -ul, motsvar. (med annat avljudsstadium) ty. eitel = sv. idel (egentl.: glänsande), vartill ty. fisknamnet aitel, Leuciscus cephalus el. latifrons, färna (förf. Språkv, sällsk. i Ups. förh. 1891 — 1894 s. 98); i så fall egentl.: den rödbruna el. dyl.; jfr t. ex. grek. píngalos Hesych., ödla: sanskr. piñgala, brun. Denna härledning synes mig alltjämt sannolik, men snarast ha samtliga formerna utvecklats ur en gemensam stamform, o. i så fall utan tvivel *aiðulōn, varav *øyðla = ödla (någon berättigad anledning att förneka möjligheten av u- omljud av ai torde icke finnas; Noreens konstruktion, Aschw. gr. § 69 a. 2, *aiþwilōn är obehövlig o. från ordbildningslärans synpunkt knappast antaglig). No. eila å ena sidan o. isl. eðla å den andra kunna med Kock Sv. ljudhist. 1: 200 förklaras ur *aiðilōn under antagande av accentväxling (med ljudlagsenlig acc. 1: eðla, med analogisk acc. 2: no. eila). Fsv. ydhla har snarast utvecklats ur ödhla; jfr Kock anf. arb. 2: 33. — Ty. eidechse (fhty. egidehsa) = fsax. ewithessa är ej besläktat (bl. a. fört samman med grek. óphis, orm, av *ogᵘ̯hi); f. ö. uppträdande med skiftande, på ombildning beroende yngre former. Med dessa bör ock sammanhållas ags. áðexe(eng. ask[er], vattenödla); dess áð- överensstämmer väl blott tillfälligtvis med aið- i ödla. — En sammansättning med orm- föreligger i ä. nsv. ormärla (= ä. nsv. o. sv. dial. ormil(l)a m. m.; alternativt ännu hos Dalin 1853), med samma övergång av -ðl- till -rl- som i dial. örla ovan (jfr no. örl); se särla o. Noreen Aschw. gr. § 257. 2 anm. 5. Norrl. o. ösv. dial. ögl- beror på en speciellt dialektisk ljudutveckling. — I övrigt ega de indoeur. språken en mängd sinsemellan obesläktade bildningar för 'ödla'. En del beteckna ödlan såsom 'den med fötter el. ben försedda' i motsättning till ormen; jfr sv. dial. fyrfota (allmänt), no. fjorfølla, da. firben, ty. dial. viergebein (jfr fra. dial. catrepiš o. senlat. quadrupedia); lat. lacerta (fra. lézard, eng. lizard, även i alligator {se d. o.], till lat. lacertus, överarm; dock ej alldeles säkert), grek. kōlṓtēs (: kõlon, ben, led; se kolon), sanskr. pallī (*padl-, till fot, Lidén KZ 40: 260) osv.; en del andra äro etymologiskt dunkla. Även krokodil (grek. krokódeilos) var urspr. en grek.-jonisk beteckning för ödla. Gemensam indoeuropeisk beteckning saknas; samtliga namnen äro enspråkiga el. stanna inom språkfamiljen (lån o. ovissa etymologier franräknade). — Möjl. kan den rika terminologien bero på eufemistiska hänsyn. En del såsom ty. eidechse o. sv. dial. fyrfota göra intryck av omskrivningar ('kenningar') av samma slag som t. ex. de under nalle o. spindel anförda.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.