Synonymer till ösa
- skopa
Varifrån kommer ösa?
Lånord från nederländska enligt Hellquist.
ösa = fsv. (ipf. -te) = isl. ausa (ipf. jós av *e-aus), no. (ipf. -te), da. øse, mlty., mhty. ôsen sv. vb. (sydty. dial. ösen); eng. dial. (h)owze från nord. spr.; besl. med grek. ávō (av *aus-), öser. Det likbetyd. lat. haurio (perf. hausi) kan på grund av sitt fasta h o. sitt ō (för ū) i sammans. dēhōrīre ej utan vidare förbindas med ösa; se Thurneysen KZ 38: 158, vars egen (även av Walde2 dock med någon tvekan gillade) härledning av haurīre (: sanskr. ghásati, förtär) emellertid av betydelseskäl är betänklig; jfr härtill Güntert IF 32: 386, som anser, att i lat. haurīre två ord sammansmält: ett *aurīre (till ösa) o. ett *hōrīre, förtära. — Sv. dial. hösa o. sydno. hausa få ej, som skett (Noreen Urg. lautl. s. 209), förbindas med det lat. ordet. De ha säkerl. ej heller (med Falk-Torp s. 1423) lånats från holl. hoozen (vars h f. ö. synes bero på ombildning av ä. holl. oozen). — Med avs. på växling av reduplicerande o. svag böjning jfr t. ex. blanda, blåsa, bo, stöta, så, öka. — Härtill den gamla bildningen sv. dial. öst m., i sht norrl. o. finnl. mål, ställe på bottnen av en båt, där vattnet samlar sig o. varifrån man öser ut det, fsv. öster m. ds., pöl, ösning, möjl. av urnord. *aus-tu- (bildat som blåst, vård m. fl.) el. med förlorat r = isl. (no.) austr m. (genit. -rs) i de båda förstn. betyd. (bildat som gróðr, grodd, róðr, rodd, osv.). Jfr fsv. ostbytta, öskar (av aust-, med urspr. accent, på senare leden, såvida ej här skrivfel för öst- föreligger; Kock Accentuierung s. 212). Isl. har i den senare betyd. ett ausa = no. = mlty. ôse (ty. öse). — Nhty. har i stället vb. schöpfen = schöpfen, skapa, av *skapjan (se skopa). Även eng. saknar ordet: 'ösa' uttryckes där med lade (ags. hladan, se lada), scoop (till det under skopa slutet anförda sbst.) el. det romanska bale. — Ösregna, i litter. väl först efter 1850 (ej hos Dalin 1853), Fr. Bremer 1860 = da. øsregne, bildat som hällregna, slutet av 1700-t. (t. ex. Envallsson), Weste 1807, till hälla, el. störtregna, sent i litter. (sbst. störtregn dock redan hos Lidner; Dalin 1853 har substantivet, men ej verbet), till störta. — Jfr även ösgös.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.