Synonymer till öster
Motsatsord till öster
Exempelmeningar
- Solen går upp i öster och går ner i väster.
- Vinden blåser från öster och det blir kallt i kväll.
- Vi åkte västerut men sedan bytte vi riktning och körde österut.
Varifrån kommer öster?
Lånord från tyska enligt Hellquist.
öster, adv. = fsv. (öster, i el. åt, mot ö., österut) = isl. austr, da. øst, ä. da. även øster-, fsax. ôstar, mlty. ôst (ty. ost, sbst, jfr sv. ost 1), fhty. ôstar, ags. éast (eng. east); från germ. spr.: fra. est; av germ. *austra- o. *austa-, bildat som norr osv., till ieur. roten aus, au̯es, lysa (~ us) i lat. aurōra (av *ausōsā; se Aurora), morgonrodnad, auster, sydvind, austrālis, södra (jfr världsdelsn. Australien), grek. (hom.) ēṓs (av *ausōs), morgonrodnad, aúrion, i morgon, sanskr. uṣāḥ, morgonljus (även namn på en morgongudinna), usrá-, rödaktig, östlig, litau. auszrà, morgonrodnad, aũszta, det dagas, fbulg. za ustra, i morgon (jfr de omdebatterade fbulg. utro, jutro, morgon, osv., varom senast Agrell Zur balto-slav. Lautgesch. s. 20); se även öre o. vår 2. Hit hör också ags. éastre n., éastron plur. (eng. Easter) = fhty. ôstarun plur. (ty. Ostern), påsk, urspr.: vårmånad, ävensom det anglosax. gudinnenamnet Éostræ (se påsk). Grundbetyd. är alltså 'morgonrodnad'; jfr de likbetydande lat. oriens, egentl.: uppgående, om solen (se orient(en)), ital. levante ds. (jfr sv. Levanten), grek. anatolaí ds. (jfr landsn. Anatolien), litau. rýtai o. ty. morgen, morgon o. öster, osv., jfr f. ö. under norr. — Även som sbst.: fsv. öster n. = isl. austr osv., vartill sv. från, i, mot ö. (jfr fsv. fra östir, i östreno osv.); adv. öster i betyd. 'i, åt el. mot ö.' är däremot nu föråldrat. I nsv. även östern, motsv. da. østen, som påverkats av ty. osten m. (fhty. ôstan m., n.) = mlty. ôsten(e) n., utgående från motsvarigheter till adv. östan (= fhty. ôstana osv.). — Härtill adj. östra, från oblika kasus av fsv. östre = isl. eystri, vartill i fsv. superl. östarster = isl. austarstr, östligast. — Nord- o. sydöstra, nord- o. sydost (de senare = da., från lty., ty. el. holl.) uttrycktes förr med omkastade leder: fsv. öster nordher o. öster sudher, med motsvarighet i norrl. o. finnl. dial. — Till öster som väderstrecksbeteckning hör säkerl. folkn. östgoter, lat.-germ. Austro-, Ostrogot(h)i. För den även framställda möjligheten, att namnet egentl. skulle betyda 'glansgoter' o. närmast utgå från de med öster besläktade orden av denna betyd., finnas knappast tillräckliga skäl. — Ortn. Östersta Uppl., Ögtl. innehålla icke väderstrecksbeteckningen öster utan fsv. personn. Öste. — Av ortn. på Öst- o. Öster- äro en del familjen, bildade, t. ex. ett släktn. Östberg efter Östanfors i Dalarna o. ett annat likalydande efter Österby Uppl.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.