Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 3 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2154, nivå A2.

bön

Vad betyder bön?

En innerlig vädjan till Gud eller en högre makt om hjälp, tröst eller tacksamhet; även en stillsam stund av andakt; en enträgen begäran till någon om att göra något.

Synonymer till bön

Exempelmeningar

  • Hon bad en tyst bön innan operationen började.
  • Familjen samlades till bön i kyrkan på söndagskvällen.
  • Han gjorde en sista bön till sin chef om att få behålla jobbet.

Varifrån kommer bön?

bön, fsv. bön = isl. bǿn, da. bøn, ags. bén (eng. boon från fnord. biformen bōn), av germ. *bōni-, egentl.: tal (eL dyl.), jfr grek. phōnḗ, ljud, tal (se fonetik), till ie. roten bhā, tala, i lat. fāri osv., se bann.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.