Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 4 bokstäver

böna

Vad betyder böna?

En ärtliknande fröbaljväxt med ätliga frön, och som verb att bedja eller vädja om något; flera vanliga betydelser skiljs med semikolon

Synonymer till böna

  • pingla

Exempelmeningar

  • Vi åt kokta bönor till middagen.
  • Hon bad sin granne om hjälp med flytten.
  • Han bönade om en extra chans hos chefen.

Varifrån kommer böna?

böna, fsv. böna = no. bauna, da. bønne; utvidgning av fsv. bön = isl. baun, mlty. bône, fhty. bôna (ty. bohne), ags. béan (eng. bean), av germ. *baunō(n), jfr lat.-germ. önamnet Baunonia Plinius, ett speciellt germ. ord; till den ie. roten bheu, svälla, växa, i t. ex. got. ufbauljan, komma att svälla, osv. (se t. ex. bula o. buske); jfr samma betyd.-utveckling i grek. kýamos, böna: kyéō, egentl.: sväller, o. möjl. litau. pupà, böna: lett. paupt, svälla; se H. Petersson IF 23: 390. — Lat. faba är ej besläktat. Detta liksom fslav. bobŭ o. även det nämnda litau. pupà göra snarast intryck av hypokoristiska bildningar, ytterst vanliga att beteckna runda föremål o. ofta till sin form erinrande om barnord (därför vanl. med läppljud). — De nämnda orden betecknade äldst den s. k. bondbönan, Vicia faba, som synes ha tillhört de europeiska indoeuropéernas äldsta åkerbruksprodukter.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.