Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 3 bokstäver.

bov

Vad betyder bov?

person som begår brott, särskilt stöld eller annan egendomsbrottslighet; ofta används ordet om en skurk i berättelser eller om en busig pojke

Synonymer till bov

Motsatsord till bov

Exempelmeningar

  • Polisen grep bovarna strax efter att de hade stulit bilen från parkeringen.
  • I filmen är bovarna lika tokiga som hjältarna är modiga.
  • Pojken kallade sin lillebror för liten bov när han hade tagit hans glass.

Varifrån kommer bov?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

bov, ä. nsv. även bove, ännu hos Spegel 1685, fsv. bōve, kanske även: tjänare, jämte ä. da. bove o. isl. bófi (tillnamn) från mlty. bôve = mhty. buobe (ty. bube); sannol. urspr. 'gosse', såsom i holl. o. ty.; egentl. barnord av samma slag som sv. dial. babbe, liten gosse, eng. baby o. d., vb. babbla osv.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.