Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver

brak

Vad betyder brak?

ett högt, plötsligt ljud när något slår i eller går sönder; en överraskande och oväntad händelse, särskilt i tävlingar eller sport

Synonymer till brak

Exempelmeningar

  • Vi hörde ett brak från köket när skåpet ramlade ner.
  • Det blev ett brak när bilen krockade med räcket.
  • Favoriten åkte ut i första omgången och det blev ett riktigt brak.

Varifrån kommer brak?

brak, Schroderus o. 1638, motsv. isl. brak, da. brag n., mlty. brak m. ds. o. brak n., brytande, mhty. brach m., brak, larm; jämte vb. braka, L. Petri 1555, i dial. även: brista o. d., isl. braka, da. brage, mlty. braken, braka. Åtminstone i huvudsak ett inhemskt ord, i avljudsförh. till germ. *brekan, bryta (se bråka 1, 2 o. bräcka), o. besl. med lat. frāgor, brak, lat. frango (med presensbildande n), bryter, sanskr. -bhraj, brytande, osv.; egentl. ljudhärmande: beträffande betyd.-växlingen 'braka' o. 'bryta' jfr brista. Se f. ö. brakved.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.