Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver

bringa

Vad betyder bringa?

Substantiv: framkant av bröstet hos en fågel eller ett djur; verb: få något att hända eller uppstå, eller föra något vidare till någon

Synonymer till bringa

Exempelmeningar

  • Fågeln hade en röd bringa som lyste i snön.
  • Det här projektet kommer att bringa stora förändringar för skolan.
  • Nyheten bringade oro bland de anställda.

Varifrån kommer bringa?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

2. bringa, vb, 1524 = da. bringe, från mlty. bringen, av fsax. bringan = fhty., ags. bringan (ty. bringen, eng. bring), got. briggan; med den allmänt västgerm avljudsformen *brangian = fsax. brengian, ä. ty. brengen osv. (jfr vinda: vända), vartill sannol. ursprungl. det sedermera till bringa överförda ipf. got. brâhta (av *branht-), ty. brachte, osv. Med motsvar. blott i kelt. spr.: kymr. he-brwng, föra fram, korn. hem-bronk (futurum). Jfr Fick4 2: 186 ävensom Brugmann IF 12: 154.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.