Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 3871, nivå B1.

brista

Vad betyder brista?

Gå sönder med en spricka eller ett hål, till exempel om något hårt eller sprött; om en förlust eller känsla att brytas av kraftigt tryck eller emotionell påfrestning.

Synonymer till brista

Motsatsord till brista

Exempelmeningar

  • Glaset brast när det föll i golvet.
  • Dammen brast efter det kraftiga regnet och vattnet forsade ut över ängen.
  • Hon brast i gråt när hon hörde nyheten.

Varifrån kommer brista?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

brista, fsv. brista jämte bræsta = isl. bresta, även: braka, ä. da. breste, da. briste, fsax., fhty. brestan (ty. bersten), ags. berstan (eng. burst); besl. med isl. brastet, braka, mhty. brast, larm, skryt, ags. brastlian, knaka, spraka, o. mir. brissim, bryter (av bhr̥st-); till den ljud-härmande rot, som också ingår i brasa, braska; betr. betyd.-utvecklingen 'braka' o. 'bryta' jfr under brak. — Bristfällig, 1701: bröstfälligh,tfr 1677: bröstfälligheet, båda i handl. fr. Smal.; 1736: bristfällig; översättning av lty. broekfällig = ty. bruchfällig, egentl.: färdig att brytas el. brista (jfr brock, bråk 1); se f. ö. -fällig. Med avs. på bröst- jfr fsv. bryst, da. brøst.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.