Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 7 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 4949, nivå B2.

spricka

Vad betyder spricka?

en smal öppning eller linje i ett material där det har gått sönder utan att helt falla isär; att brista eller gå sönder så att en sådan linje uppstår

Synonymer till spricka

  • brista
  • krepera
  • rämna
  • klyfta
  • skreva

Motsatsord till spricka

Exempelmeningar

  • Det kom en liten spricka i rutan efter att bollen träffat den.
  • Vattnet läckte genom en spricka i väggen i källaren.
  • Glaset sprack när jag ställde den heta kannan på bordet.

Varifrån kommer spricka?

1. spricka, st. vb, egentl. nybildning till vissa former av vb. springa (ss. t. ex. ipf. språk av *sprang), 1636: spricka, 3 p. pres. pl., part. sprucken 1636, nybildning för sprungen; motsv. no. sprikka, sprekka, da. sprekke; se f. ö. springa o. kausativet spräcka. Jfr det analogt uppkomna sticka till stinga.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.