De flesta infinitiver slutar på -a: tala, skriva, springa. Enstaviga verb slutar på vokal: gå, se, bo, få.
Infinitiven används efter att (jag vill lära mig att simma) och efter hjälpverb utan att (jag kan simma, vi ska gå).
Exempel ur ordboken
| ord | infinitiv | presens | preteritum | supinum |
|---|---|---|---|---|
| gå | gå | går | gick | gått |
| springa | springa | springer | sprang | sprungit |
| skriva | skriva | skriver | skrev | skrivit |
| äta | äta | äter | åt | ätit |
| komma | komma | kommer | kom | kommit |
| se | se | ser | såg | sett |
| göra | göra | gör | gjorde | gjort |
| sova | sova | sover | sov | sovit |
| tala | tala | talar | talade | talat |
| vara | vara | är | var | varit |
| ha | ha | har | hade | haft |
| få | få | får | fick | fått |
Formerna ur SALDO:s morfologi. Varje ordsida visar hela böjningen.
Vanliga frågor
- Heter det att gå eller att gåa?
- Att gå. Enstaviga verb som gå, se, bo, få, stå har ingen a-ändelse i infinitiv.
Källa: Svenska Akademiens grammatik och Språkrådets rekommendationer för reglerna; SALDO (Språkbanken, CC BY) för ordformerna.