Synonymer till havre
Ordlistorna anger inga synonymer för havre.
Varifrån kommer havre?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
havre = fsv., isl., da. = fsax. haƀoro, fhty. habaro (ty. haber; hafer från mty. o. lty.); eng. dial. haver från nord. (det inhemska eng. namnet är oats, egentl. pl., ags. áte); allm. germ. ord (dock ej i got.), av *haƀran-. Anses vanl. för en avledn. av germ. *haƀra-, *hafra-, bock = isl. hafr, ags. hæfer, lat. caper ds., grek. kápros, vildsvin; varmed kunde stämma, att havren äldst företrädesvis användes till foder; de ofta anförda analoga härledningarna av fslav. ovĭsŭ o. lat. avēna, havre, från lat. ovis, får, o. grek. aigílōps från aix (aig-) get, äro dock osäkra el. oriktiga. Kanske i stället ett ursprung, analogt med det, som antagits för fgutn. hagrí = fin. lånordet kakra, kagra, vilket av somliga betraktas som ett annat ord o. föres till no. hagr, de grova håren på hästsvansen o. manen, da. heire, Bromus secalinus (jfr sv. faxe ds.: isl. fax, hästman), liksom fir. coirce, havre (*korkio-) möjl. till core, hår, o. armen. varsak, havre, till vars, hår; no. hagr är kanske besl. med sanskr. kaca-, huvudhår (jfr dock H. Petersson Ar. und armen. Stud. s. 14 f.); detta namn på havren sålunda efter håren på agnarna o. kornen. Enl. H. Petersson har även havre en liknande upprinnelse: till ie. kəpr-, hår, i lat. caprōnæ, pannhår, man, sanskr. çipra, hår; se Balt. o. slav. Wortstud. s. 19, jfr även Charpentier KZ 46: 30 f. — Gemensamt ieur. namn på havren saknas alltså. Den är f. ö. ett typiskt nordeur. sädesslag, men ej bland de äldsta: havre odlades dock i Danmark redan under bronsåldern. Havreodlingen synes härstamma från sydöstra Ryssland.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.