Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver.

kärr

Vad betyder kärr?

En blöt och sank mark där det växer gräs, starr och andra våtmarksväxter; ofta bevuxen med buskar eller träd men utan öppet vatten.

Synonymer till kärr

Exempelmeningar

  • Vi gick en omväg runt kärret eftersom stigen var översvämmad.
  • På våren kvittrar fåglarna över kärret vid sjön.
  • Det har bildats ett kärr där diket tidigare rann fritt.

Varifrån kommer kärr?

kärr, fsv. k(i)ær, sumpmark, moras = da. kær ds., isl. kjarr n., busksnår, småskog, -kjǫrr n. plur., no. kjerr, kjarr, kjörr, kärr (i sht med busksnår), risiga snår, småskog, av germ. *kerza-, besl. med lett. gārscha, stor skog, gārschas, kärr (Lidén Ark. 13: 35 n. l; jfr emellertid de av samme förf. Stud. s. 8 n. 3 framställda betänkligheterna, som dock icke torde rubba härledningens giltighet). Grundbetyd. är sannol. 'risiga snår, buskage', varur betyd. 'kärr' utvecklat sig över den av 'med buskage o. d. bevuxen mark'. Enl. Lidén Stud. s. 9 urspr. 'flätverk'; identiskt med grek. gérron (av *gerso-), videflätning, flätad vagnkorg, inhägnad m. m., till ie. roten ger, fläta, vrida (liksom vidja till ie. u̯i, fläta; jfr även karm), vartill enl. samme förf. sv. dial. kars(e), liten vidjekorg o. d., kärsa, fiskkorg, no. kass, vidjekorg, ryggkorg (om vilken senare sammanställning jfr Torp Etym. ordb. s. 260; se kasse). — Om det ej hithörande ortn. Kärråkra se kid.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.