Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 3 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1560, nivå A2.

kön

Vad betyder kön?

Ett av de två eller flera grupper som levande varelser delas in i utifrån biologiska skillnader i fortplantning; också det sociala eller kulturella sammanhang som kallas genus, alltså föreställningar om manligt och kvinnligt.

Synonymer till kön

Exempelmeningar

  • Barnet fick veta att det väntade ett flickebarn, och det var kön som var den stora överraskningen för familjen.
  • I den här studien jämför forskarna resultat mellan män och kvinnor, men de tar inte hänsyn till kön i sina slutsatser.
  • Skolan arbetar för att alla elever ska ha samma möjligheter oavsett kön.

Varifrån kommer kön?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

2. kön, nu kvar blott i några dial. i betyd. 'vacker, beskedlig', f. ö. icke sällsynt under 1600-t. i betyd. 'djärv, tapper' (ännu hos Kolmodin 1732), fsv. kön, kunnig, skicklig, skicklig till strid, modig (i denna betyd. väl påverkat av mlty.) = isl. kǿnn, kunnig, duglig, no. kjøn, även: klok, da. køn, vacker, förr: klok, modig, mlty. kône, djärv, fhty. kuoni, modig, stark (ty. kühn), ags. céne, modig (eng. keen, skarpsinnig), av germ. *kōnia-, verbaladj. till kunna (jfr t. ex. adj. för), alltså med grund-betyd. 'kunnig'. Med avs. på betyd.-utvecklingen 'kunnig' > 'beskedlig' (i sv. dial.) jfr snäll.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.