Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 6360, nivå C1.

kanin

Vad betyder kanin?

Ett litet däggdjur med långa öron och kort svans, som lever i hål i marken och har en tjock, ofta grå eller brun päls; kanin används också om köttet från djuret.

Synonymer till kanin

Exempelmeningar

  • Barnen matade kaninerna med morötter i hagen.
  • Kaninen hoppade snabbt in i buskaget när hunden kom.
  • Mormor lagade kanin i gräddsås till middagen.

Varifrån kommer kanin?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

kanin, R. Foss 1621: canijn = da., från mlty. kanîn (jfr ty. kaninchen), med a av obetonat o i mlty. dimi., konîneken (jfr karduan); av ffra. con(n)in, biform till connil (eng. cony); av lat. cuniculus, en diminutivbildning sannol. av ett iberiskt grundord; i alla händelser är den pyreneiska halvön utgångspunkten för romarnes kännedom om kaninen, liksom de fossila resterna av djuret framför allt blivit funna i Spanien o. Portugal. Schrader Reallex. ss. 70, 407 f.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.