Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 7 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2327, nivå A2.

kejsare

Vad betyder kejsare?

En manlig monark som styr ett kejsardöme eller ett stort rike; ofta den högsta härskaren över flera folk eller länder.

Synonymer till kejsare

Motsatsord till kejsare

Exempelmeningar

  • Kejsaren bodde i ett stort slott mitt i huvudstaden.
  • Under medeltiden kröntes han till kejsare i Rom.
  • Kejsarens hovmän väntade i salen på hans besked.

Varifrån kommer kejsare?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

kejsare, ä. nsv. stundom kesare, fsv. keysar(e), kesar(e) = da. keiser, från mlty. keiser = fsax. kêsar, got. kaisar osv., allm. germ. ord; i germ. spr. lånat före Kristi födelse från lat. Cæsar (uttalat Kaisar), efter Julius Cæsar, o. från germ. upptaget i slav. spr. (fslav. cěsarĭ, ry. tsaŕ). Däremot kan ordet knappast innehålla den under århundradena närmast efter Kr. brukliga romerska Cæsar-titeln, emedan vid denna ai redan övergått till æ o. man i så fall t. ex. i fhty. hade väntat ett *kieser; jfr t. ex. Græci o. ty. Griechen. Sedermera har emellertid anslutning ägt rum till den romerska värdighetsbeteckningen. I de romanska spr. stadgade sig däremot lat. imperator, även detta en hederstitel åt Augustus (fra. empereur). — Giva kejsaren det kejsaren tillhörer, efter bibeln, Matt. 22: 21.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.