Synonymer till kil
Ordlistorna anger inga synonymer för kil.
Varifrån kommer kil?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
kil = fsv. = da. kile, från mlty. kîl = fhty. (ty. keil), med biformen fhty. kîdel (ty. keidel), bildad med instrumentalsuffixen -l, resp. -þl (ie. -tl) av germ. roten ki = ie. gi, klyva, i t. ex. sv. dial. kina, gapa, ävensom got. uskeijans, som spirat fram, uskeinan, spira fram, ags. cínan, brista, stå öppet osv., samt fsax., fhty. kîmo m. m., brodd (ty. keim), o. ags. cíð, ung telning, osv. — Ett motsv. inhemskt ord är kil, smal vik, i Fiskebäckskil, Lysekil osv. = isl. kíll ~ no. keila, smalt sund, rävhona (den senare betyd. utgående från den av 'klyfta, cunnus', jfr sprund), mlty. kêl, smal havsvik.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.