Synonymer till örfil
Exempelmeningar
- Hon gav honom en örfil när han sa något elakt om hennes mor.
- Efter bråket fick grabben en örfil av sin pappa.
- Det kändes nästan som en örfil när chefen kritiserade hennes arbete inför alla kollegor.
Varifrån kommer örfil?
Lånord från tyska enligt Hellquist.
örfil, 1623: öhrfijler plur., 1626: ohr-, förr o. ännu i dial. (t. ex. Boh.-l.) även öre-, ävensom -fill 1666, -fillar 1794, (ä.) skå. örnfil-, ombildning (knappast dock med Noreen V. spr. 3: 234 med mellanformen *örfigel, efter likbetyda n de ty. dachtel o. holl. wafel) av ett ord motsv. ä. nsv. öhrfigen Växiö 1674, da. ørefigen; från ty.: mlty. ôrvîge = sen mhty. (ty. ohrfeige), egentl.: öronfikon, alltså ett skämtsamt bildligt uttryck av samma slag som ä. nsv. smällfikon, sv. dial. smällfiken i samma betyd., el. ty. o. ty. dial. dachtel, örfil, egentl.: dadel, maulschelle, urspr. ett bakverk, maulbirne (päron), kirsche (körsbär), pflaume (plommon) (kopfnuss i samma betyd. hör möjl. däremot ytterst till germ. *hn(e)uð-, slå, stöta, varom se nita, nudda, nåda), ä. nsv. smörgås, örfil (se smörgås), da. vaffel, örfil, egentl.: våffla, da. huske- o. sandsekage, örfil, sv. dial. kinnfisk, örfil, sv. munfisk; jfr fra. marron, slag med knuten näve, egentl.; kastanj (från uttr. ss. donner des marrons, giva kastanjer, dvs. bulor, alltså ej fullt jämförligt med de förra fallen); se f. ö. under fikon, fisk o. koka. Mera utfört uppträder det bildliga uttrycket i ä. nsv. uppäta en örfil t. ex. Brasck 1648, fe(e)ta örfilar t. ex. 1649; jfr ä. ty. eine maulschelle (dvs. munfisk) auffressen Chr. Weise m. fl. Otänkbart är dock ej, att ordets ursprungliga form föreligger i holl. oorveg, till feja. Jfr orre 2. — Härtill vb. örfila, Rudbeck 1702 osv. — I ä. nsv. även: öredrag; i vissa nsv. dial. örtass. — Ett gammalt nord. ord för 'örfil' är ä. nsv. kin(d)häst, fsv. kindhæster = isl. kinnhestr. En annan beteckning är kindpust, vartill det bl. a. i gamla bibelövers, vanliga kindpusta, örfila; i got. bibeln i stället kaupatjan, enl. Bugge från armen., enl. Kluge av ett kaupat- (= germ. *haufaþ-, motsv. huvud), med förgerm. konsonantism lånat från ett icke germ. folk.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.