Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 7 bokstäver.

knaster

Vad betyder knaster?

Ett kort, torrt ljud som uppstår när något knakar, sprakar eller brister; också det brusande ljud som hörs i en radio eller ett telefonsamtal med dålig förbindelse.

Synonymer till knaster

Exempelmeningar

  • Det hördes ett knaster från trappan när någon klev på det gamla trägolvet.
  • I radion fanns ett knaster hela tiden, så det var svårt att höra vad programledaren sa.
  • Elden i kaminen gav ifrån sig ett litet knaster när veden började brinna.

Varifrån kommer knaster?

Lånord från nederländska enligt Hellquist.

knaster, Sahlstedt 1773, jfr: 'Knaste fijnaste röök tobak' Hanselli Vitt. 4: 267, ävensom knaster-tobak 1730 = da. kanaster, knaster, från holl. k(a)naster, av span. canast(r)o, vidjekorg (här: för förpackning av tobak), av grek. kánastron, korg, till kánna, rör (se kanal o. jfr under tornister). — Betyd. 'dålig tobak' har ordet antagl. fått genom påverkan av det obesläktade knaster, dåligt folk, pack. t. ex. HSH 8, Knorring.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.