Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver.

knycka

Vad betyder knycka?

Ta något som tillhör någon annan utan lov, att stjäla; i vardagligt språk också att snabbt och oblygt ta eller få tag på något.

Synonymer till knycka

Motsatsord till knycka

Exempelmeningar

  • Någon knyckte hans cykel utanför biblioteket i går.
  • Barnet försökte knycka en kaka från köksbänken när ingen såg.
  • Hon knyckte en bok från hyllan och stoppade den iväskan.

Varifrån kommer knycka?

knycka, hastigt rycka till, 1780: knycka eller rista, Bellman 1790: på nacken knycker, hos Weste 1807 blott sbst. knyck, betecknat som vard.; en fonetiskt ännu ej tillfredsställande förklarad växelform till likbetyd. isl. hnykkja (se nyck), av samma slag som t. ex. adj. knapp o. isl. hneppr, sv. dial. knöske, fnöske, o. isl. hnjóskr. — Den vulgära betyd. 'olovligt tillgripa, stjäla' har utgått från den av 'hastigt (o. oförmärkt) rycka till sig'. — Härtill sbst. knyck (på nacken o. d.).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.