Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 4179, nivå B2.

knut

Vad betyder knut?

En sammanknutning av ett eller flera snören, rep eller trådar, gjord så att de hålls ihop; även en förtätning i trä eller i ett föremål; i överförd betydelse en besvärlig situation eller en sammanbunden grupp.

Synonymer till knut

Exempelmeningar

  • Hon band en knut på skosnöret innan hon gick ut.
  • Det finns en stor knut i träplankan, så den spricker lätt.
  • När jag försökte reda ut snöret satt det en envis knut i mitten.

Varifrån kommer knut?

3. Knut, mansn. = fsv., da. = isl.-fno. Knútr; i isl. även som tillnamn, säkerl. dess urspr. anv.; egentl. danskt namn (om vars tillkomst finnes en sägen i Flat.-b. 1: 97); till knut 1.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.