Synonymer till krasa
Varifrån kommer krasa?
krasa = fsv.: krossa, no.: krossa o. (intrans.) krasa (som i nsv.); eng. dial. craze ds. o. fra. écraser, krossa, från nord.; jfr da. dial. krasle, rassla; egentl. ljudhärmande, möjl. med påverkan från andra håll. Jfr krasslig, särsk. i den dialekt, betyd.: harkla, hosta upp slem. — Härtill sbst. kras, Stiernhielm Herc.: i kraas = no. kras, i no. även: smulor o. d. I da. i stället i knas, till det likaledes ljudhärmande da. knase, krossa, knastra = no., sv. dial. knasa, i sv. dial. även: coire.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.