Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 5 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 6618, nivå C1.

kruka

Vad betyder kruka?

Ett kärl av lera, metall, plast eller annat material, ofta rundat och med öppning upptill, som används för att exempelvis odla växter i eller förvara och koka mat i; i vardagligt tal också ett nedsättande ord för en person som är feg.

Synonymer till kruka

Exempelmeningar

  • Jag planterade en liten sommarblomma i en kruka på balkongen.
  • Kan du hämta en kruka så att vi kan koka soppan?
  • Han var inte så modig som han påstod, han visade sig vara en riktig kruka när det blev allvar.

Varifrån kommer kruka?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

1. kruka = fsv., från mlty. krûke, av fsax. krûka = ags. crúce, mhty. krûche (ty. dial. krauche); härav även fra. cruche. Da. krukke, isl. krukka sannol. från ags. crocca. Jfr även fhty. kruog (ty. krug), ags. cróg (se under krog). Formväxlingen tyder snarast på lån: kanske i så fall på ett el. annat sätt sammanhängande med grek. krōssós (av *krōk̑i̯o), krus, urna, o. ir. crocan (som väl knappast med Thurneysen är lån från germ. spr.). — Got. har i stället aúrkeis (från lat. urceus; jfr urna).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.