Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver.

urna

Vad betyder urna?

ett kärl, ofta av lera, metall eller sten, som används för att förvara något, till exempel aska efter en kremerad person; i valsammanhang den låda där röstsedlar samlas in

Synonymer till urna

Exempelmeningar

  • Hans aska placerades i en vacker urna i familjegraven.
  • Efter röstningen öppnades urnan och rösterna räknades i närvaro av valfunktionärerna.
  • Arkeologerna hittade en gammal urna fylld med små ben och bitar av keramik.

Varifrån kommer urna?

Lånord från latin enligt Hellquist.

urna, 1687: urner plur., Rudbeck Atl. 1689: urna, plur. urnas (ackus.) = da., ty. urne, från lat. urna, möjl. av *urcna, besl. med lat. urceus, (vatten)kruka (varav got. aúrkeis), o. grek. (h)ýrkē, ett slags lerkärl; kanske ytterst av semitiskt ursprung. — Ordet upptages ej av Sahlstedt 1773, men väl av Weste 1807, o. synes knappast ha blivit vanligt i litteraturen förrän mot 1700-t:s slut o. början av 1800-t., då det användes t. ex. av Kellgren, Adlerbeth, Wallin, Tegnér. Ungefär vid samma tid blir ty. urne mera allmänt (förekommer t. ex. hos Gessner), men även i ty. uppträder det enstaka tidigare.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.